Markus Berjlund föddes i Uppsala 1964. Under barndomen flyttades det ofta och Markus fick bo i metropoler som Piteå och Bollnäs. 1973 flyttade familjen till Gävle. Markus spelade flöjt och försökte sig parallellt med detta på en ishockeykarriär i Brynäs IF, isen var dock för hal. Att få uppträda inför hela skolan i sexan (1976) och spela Den blomstertid nu kommer, tillsammans med pianofröken, var kanske inte den revansch man drömmer om efter att inte platsat i hockeylaget, men det var början på något som skulle utvecklas till en scenvana. Detta fortsatte via framträdanden med en blåsartrio (med far och bror). I hemmet så hördes musik mest hela tiden. Mamma spelade gitarr, pappa klarinett, brorsan saxofon. Mest av allt spelades grammofon: Jazz, klassiskt, gospel, körmusik och visor. Dock sparsamt med pop- och rockmusik. Men under andra halvan av sjuttiotalet började veckopengarna användas till sånt: Björn Skifs, Nationalteatern, Beatles, Lundell, Tom Robinsson Band och Dylan tog plats i ölbacken bredvid stereon.
Efter att hösten 1980 ha flyttat ifrån familjen som 15-åring var Markus tillbaka i Gävle efter ett kort mellanspel i Ljusdal. Det var dags för gymnasiet. Springsteen hade ännu inte sjungit ”We learned more from a three minute record than we ever learned in school”, men så kändes det. Det var av skivor och på konserter man lärde sig. Gävle hade en livaktig musikscen. Konserter med Zeke Varg, Quiet, PF Commando, Grenzfall, Vem von Helst, Utrikes Affärer och DiLeva gjorde starka intryck. Och så kom det band utifrån. Eldkvarn och Ebba Grön lirade en kväll i folkparken 1981 och världen var inte längre vad den hade varit.
Året därpå såg Markus The Jam på isstadion och intrycket förstärktes: Musik är kul och underhållande, men också mer än så. Det är någonting med bra texter… utan dom inte samma extas och frihetskänsla, inte samma förälskelse. Sen kunde dom handla om kärlek eller uppror eller vemod, Det spelade mindre roll, bara dom uttryckte något man kände. I den här vevan började Markus umgås med musiker, konstnärer, teaterfolk och poeter. Långa nätter, långa samtal och grammonfonuniversitet i små rökiga lägenheter, och nånstans mitt i detta började Markus skriva egna låtar. 1984 - 1985 gjorde han vapenfri tjänst i Bollnäs, träffade Daniel Lindblom, som spelar bas och gitarr på Vackra Tvivlares Bar, skrev Lite Brännvin och en Bibel (en dokumentär sak som fortfarande finns med på repertoaren) och märkte att folk lyssnade och blev berörda.
1986 bildades Nebraska Beat en trio som spelade mycket i Gävle, men också var ute i landet en del och spelade på pubar, teatrar, kyrkor, skolor, festivaler, svartklubbar…Markus sjöng i bandet och skrev ungefär hälften av låtarna. Resten skrev Boris Tedeborg som tillsammans med David Berjlund stod för gitarrerna. Våren 1988 gjorde bandet en studiosession, tillfälligt förstärkta av basisten Ulf ”Rockis” Ivarsson(senare med bl a Thåström, Hedningarna, Olle Ljungström, Sky High) och Christer ”Muttis” Björklund. Strax därefter splittrades bandet och Markus flyttade till Göteborg, läste litteraturvetenskap och fortsatte samarbetet med Tedeborg i projektet Raskolnikov. Många inspelningar, inga spelningar.
1994 hade Markus lagt ner musiken och flyttat till Uppsala för att plugga. Han blev dock tillfrågad om att sjunga på en visfest och det ledde till bildandet av Markus Berjlund och Paradiset. Många spelningar har det blivit genom åren och ett antal studiobesök. Det senaste albumet Rum för romantiker (2005) fick en del radiotid. Tid för fotboll ( EP, 2002) har kallats världens bästa fotbollslåt, genererade ett framträdande i TV4, men sjöngs aldrig på läktarna under fotbollsVM i Japan/Sydkorea.
2005 gjorde Markus och Boris Tedeborg Elva sånger som förändrade världen under bandnamnet HotelLevin. Plattan spelades i radion av Stefan Wermelin. Inspirerad av detta bestämde sig Markus för att åter kontakta Christer ”Muttis” Björklund och göra en ”soloskiva” med honom, en av landets bästa trummisar (Lundell, Scocco, D iLeva Lolita Pop ) och gitarristen Daniel Lindblom (Papa Dee, Svenne Rubins ). Inspelningarna avslutades 2007. Dealen var ”100% trust”; Markus skrev låtar och sjöng. Daniel och ”Muttis” tog produktionsansvaret. En bra uppdelning visade det sig. Plattan, VACKRA TVIVLARES BAR, fick goda recensioner och en hel del radiotid.
Någon gång i början av 2008 började tankar på ytterligare ett album ta form. De här gången skulle produktionen bli större. Återigen anlitades Muttis Björklund och Daniel Lindblom som producenter och de la också de mesta av grunderna tillsammans med pianisten Sverker Magnusson. Dessutom medverkade Staffan Hellstrand, Janne Ricknell, Moa Lönnqvist och Andy Tuvesson på sång, Olle Nyberg på dragspel, Örjan Högberg på elfiol och Micael Zingmark på piano. Inspelningarna avslutades i januari 2010 och mixades av Andreas Ahlenius i Hille utanför Gävle. Eftersom ambitionsnivån hade varit hög vad det gällde den musikaliska produktionen så ville Markus att detsamma skulle gälla albumkonvolutet. Det blev en digi-pak med framsidesfoto av den välrenommerade fotografen Micke Berg. Dessutom liner notes skrivna av Bengt O Tedeborg (skribent på rootsy). Skivan med namnet HUNDEN HETER HAPPYsläpptes den 4 juni och fick bra recensioner. Under hela sommaren spelades singeln I ett ljummet sommarregn i Sveriges Radio P4. Den fick också chansen som utmanare till Svensktoppen. Samma resa blev det för låten Hon är bäst. Den listadderades i P4 i september 2010 och låg kvar på rotation till januari 2011. Också den fick chans att utmana på Svensktoppen.
BIOGRAFI
